Va, bor du där.....?

Ibland får jag på mitt arbete allt för ofta förklara vart jag bor och de tittar lika frågande på mig som om de vore deltagare i

"I en annan del av Köping". Följdfrågan brukar bli "Varför jobbar du här?" och kommer det ytterligare en fråga brukar det bli "men varför det...?". Jaa mina vänner varför det?

Varför kände jag en dag att jag hade fått nog av dundret från tåg och SL-bussar, avgaslukt, alkisar och stinkande sophus? Som så många andra flyttade jag när jag trodde att jag hittat "han med stort H". (Han med stort H finns inte tjejer så ni kan sluta leta). Däremot mina vänner hittar vi då och då små pusselbitsliknande guldkorn som hjälper oss en bit på vägen och så vart det även den dag jag träffade M som sedan kom att bli pappa till mina 2 barn. Jaa, jag hade en stor längtan efter barn kring 25 och när jag nu sitter och kollar på mina små "bebisar" som idag hunnit bli 8 och 7 när de slåss om legobitar på vardagsrumsgolvet så hårtussarna fluger så känner jag ändå att jooo, just dem längtade jag efter. Det var värt att hamna 7,5 mil ifrån samhället där jag är uppväxt, i en byhåla där alla vet allt om alla, att gå igenom en uppslitande skilsmässa, pendla 2 timmar i en liten skramlande bil till jobbet varje dag bara för att en dag få ha dem i min famn. Där ligger vi nu och kramas i mitt lilla knappnålsstora sovrum, 7,5 mil från storstadens brus, i en byhåla där alla vet allt om alla. En byhåla som jag kommit att älska. Lika mycket som mina små troll som snarkar tätt intill mig.

Förra veckan fyllde jag hela 35 år...!What?! När vart jag det...?   Att vara singel och 35 år gammal väcker vissa frågor. Att vara singel, 35 år och mamma väcker ännu fler frågor! Framför allt har det börjat väcka en hel del frågor hos mina bar...